Den vanligaste frågan jag har fått under de senaste veckorna är “Sover ni nåt?” *
En väldigt legitim fråga med tanke på att bebis- och småbarnstiden inte precis brukar präglas av jättemycket skönhetssömn.
Jag har reflekterat en hel del över frågor – eller snarare hur vi ställer våra frågor – på sistone, för det kan ju göras på så många olika sätt.
Särskilt frågan “Sover ni nåt?” brukar ofta ställas på ett lite medömkande sätt: huvudet lite på sned, mjuk och försiktig röst, hundvalpsögon.
Och jag har full förståelse för att folk gör så här. Jag vet att jag själv gör det ibland.
För skulle jag vara utmattad och lida av total sömnbrist skulle jag knappast vara på humör att svara på samma fråga ställd med en käck och hurtig röst.
Att fråga på det här sättet är att närma sig ärendet från ett empatiskt håll. Att fråga på det här sättet är att göra det med goda intentioner; vi vill visa medkänsla för småbarnsförälderns tuffa vardagssituation med korta, avhuggna nätter.
Samtidigt är en fråga ställd på det här sättet också en fråga full av presumtion – förutfattade meningar om hur det är eller kanske borde vara.
Jag tänker att samma fråga också kan ställas på ett rätt så neutralt sätt.
Ett sätt som inte är fullt av antaganden åt varken det ena eller det andra hållet. Ett sätt som visar på empati och förståelse utan att för den skull var laddat med ett förutfattat svar.
Ett "Hur sover ni?" i all sin enkelhet.
Inte laddat och inte styrt, utan en öppen fråga som ger möjligheten att svara ärligt.
För det skaver ibland att säga ”vi sover jättebra” om frågan inte bäddar för ett sådant svar.
Det här gäller förstås inte bara barn och sömn. Det handlar om vad vi än frågar.
Och inte bara frågar för ofta ställer vi ledande frågor ("Nå ni får inte säkert sova så bra?") – som inte ens är regelrätta frågor utan snarare något slags frågande kommentar.
Som ni märker har jag verkligen reflekterat över frågor och frågeställande på sistone.
Det kanske säger mer om mig och mitt rätt monotona (om än trevliga) liv just nu än något annat, men kanske också du har funderat på detta.
Hör isåfall av dig för jag diskuterar gärna mera!
* Jag kan ju passa på att svara på frågan ifall ni undrar. Vi sover faktiskt över förväntan bra. Enhetliga tre-fyra timmars pass mellan de korta amningspassen och riktigt skönt och djupt däremellan.