Inatt låg jag sömnlös och våndades.
För idag har mitt band The Haralds släppt sin senaste låt Break It.
Det är vår tredje låt som vi publicerar och trots att vi alltjämt är amatörmusiker så kunde ju ändå tre gånger gillt något tyda på någon typ av vana.
Men icke.
Det är alltid lika nervöst och spännande att ge ut ny musik. Att överhuvudtaget skapa något nytt och veta att det kommer att spridas, granska och gillas eller ogillas är skitskrämmande.
Och precis varenda gång innan jag går upp på scen, trycker på “Publicera” eller meddelar om låtsläpp infinner sig (åtminstone) en stund av seriöst tvivel.
Jag ifrågasätter och blir arg på mig själv över att jag är en skapande människa som gång på gång ställer mig på skottlinjen. Kan jag inte bara vara passiv och iaktta, låta andra göra jobbet medan jag tryggt pantar på mina “skapelser” som aldrig får se dagens ljus!?
Ändå vet jag att jag inte fungerar så. Min skaparkraft är för stark, min passion för stor.
Det är sjukt kul att skapa.
Och samtidigt är det sjukt smärtsamt.
Men alltid är det värt det.
