Tänk att ett ofött barn känner igen sin mors röst.
Tänk att människan redan i fosterstadiet kan urskilja vän från fiende, en bekant från främling.
Den slående insikten gör mig allt annat än förvånad men däremot väldigt fascinerad över hur mycket ljuden i vårt liv betyder för oss.
Vilka är dina favoritläten? De läten som får dig att känna dig trygg, tillfreds, som hemma?
Mina är följande:
Ljudet av vår Mocca Master som puttrar om morgonen när jag ännu ligger och drar mig i sängen. (För att inte tala om doften!)
Champions League signaturmelodin och rösten på matchkommentatorerna. Gärna ackompanjerat av min Samuel som äter chips. Väldigt random. Väldigt hemma.
Ljudet av att vända sida i en bok. Dkler rasslet när jag bläddrar igenom en fem hundrasidig pocket.
Ljudet av en fotbollsdomares visselpipa som inleder en match.
Ljudet av de första takterna till ABBAs ”Dancing Queen” som vi spelar med mitt band, eller vår encore ”Shut Up and Dance With Me”.
Ljudet av en gräsklippare.
Ljudet av en katt som sträcker på sig (det har ljud!)
Ljudet av isbitar som sänks i ett iskallt glas med vichyvatten.
Ljudet av min Samuel som andas tungt när han sover.
Eller ljudet av när jag trycker på tangenter på antingen pianot eller datorn för att skapa något nytt.
Många favortljud i den här bilden