Vasa har i en handvändning blivit Finlands coronahuvudstad och smittan har aldrig varit mig närmre.
Och det är inte utan en viss matthet jag läser nyheterna och mitt universitets flöde av informationsmejl.
För det är inte bara ett igen som gäller – igen som i igen distansjobb, igen stanna hemma, igen inga evenemang – utan det är även ett igen och med besked som gäller. Fler smittade i Vasa än någonsin och starkare rekommendationer om ansiktsmask.
Om coronavåren var en vag känsla av något surrealistiskt så är det på riktigt nu, tosiasia.
Och detta regn. Och höstmörkret.
Nu gäller det för mig och alla att verkligen gräva djupt i de inre depåerna för att hitta motivationen, orken och viljan att stå emot och dra vårt strå till stacken.
Fastän det är med en viss matthet.
Må så vara men nu tusan ska vi få bukt med denna spridning!
Fyller på motivationsdepåerna med kattmys.