Aha! Din lilla rackare! Jag kände mig som Sherlock Holmes när jag fann den rimliga och logiska förklaringen till min lilla bloggsvacka.
På söndagkväll skrev jag att jag hade drabbats av blogglöshet och skrivkramp. En skam mot min bloggarstolthet. Samma kväll drabbades jag av en ordentlig halsbränna (yep) till följd av skålen med yoghurt och kiwi som jag åt till kvällsbit.
Trodde jag.
På måndag vaknade jag med kaktus i halsen och låg jag däckad hela kvällen. Rimligtvis blev det inget bloggskrivande då. Idag har jag jobbat bara litelite men mest sovit på soffan och drömt om märkliga män och maffiga lunchbufféer på ett sådär lagom feberyrt sätt.
Nu kurerar jag mig, dricker hinkvis med vatten av både okokt och kokt natur, slötittar på Suits på soffan och pimplar i mig vitaminer och havtorn som aldrig förr. Tajmingen är ju knappast den bästa. Men ni vet ju hur det är — höstlov och avslappning och immunförsvaret är lite lojt och då hugger den till.
Jag är sjuk väldigt sällan. Så pass sällan att det känns som en förolämpning när jag väl är det. Men samtidigt får jag väl säga att det är en enorm nåd att få känna sig förolämpad av plötsliga, milda förkylningar.
Verkligen, vilken enorm nåd det är.
Och man kan ju passa på att läsa lite härlig kaffelektyr. Som jag har längtat efter att lägga händerna på den här!