Det var efter att jag läste Pappamonologernas härliga och hjärtevärmande inlägg om pappaskills som jag kom att tänka på de här små stordåden - smådåden - som föräldrar (mina föräldrar, och föräldrar i allmänhet) gör. Varje dag.
De förde mig till träningar. Hämtade mig från träningar - min far till och med tränade mig och två dussin andra pipiga och fnittriga tjejer i mer än ett decennium. De gjorde små små äppelbitar, på den tiden mer känt som fågelmat, för att nippertippan Mindy föredrog sitt kvällsäpple just så.
De sökte efter skridskor klockan 23:30 på tisdagkväll för att jag hade glömt att nämna att det var ishockey på schemat onsdagmorgon klockan 8:30. De grävde runt i uteförrådet (i -20 grader) i jakt på skidor, som därutöver skulle vallas, för att det var "Hela skolan skidar" följande dag. Och de såg till att min cykel hade luft i däcken, reflexer och cykellampor. De såg till att vi hade varma, hela, rena kläder. Varje dag.
När jag var barn såg jag inte de här små stordåden. Jag kunde inte uppfatta den kärlek som var inbakad i de här smådåden, i alla fall förstod jag det inte då på samma sätt som jag gör nu. Nu vet jag lite mer; om hur mycket av det jag som barn tog för givet kräver av de vuxna. Och jag inser vilken otrolig omsorg mina föräldrar och andra vuxna i min närhet har haft om mig och mina syskon.
Förr trodde jag att utmärkt föräldraskap var synonymt med hjältemod. Heroism. Supermom to the rescue. Jag trodde att superföräldrar hade en övernaturlig egenskap att alltid råka dyka upp och hjälpa till precis innan det är för sent. Precis som i filmerna.
Idag förstår jag att mina föräldrar, och många föräldrar där ute, är de riktiga hjältarna. De är sanna vardagshjältar. De dyker inte upp precis innan det är för sent - de dyker upp varje dag, i ur och skur, i -20 grader, magsjuka och pubertetstrots.
Må detta var hoppfulla ord åt dig som just idag känner att ditt föräldraskap inte handlar om att sköta mer än det absolut nödvändigaste: mat, sömn, kläder. Du utför små stordåd. Och en dag, när dina barn är vuxna och utflugna tror jag att de kommer att inse vilken vardagshjälte just du är.
Bild från min studentfest 2013. Och mina föräldrar - utfört små stordåd sedan 1992.