Igår drabbades jag av akut inredningsinspiration och sökte nätet runt i jakt på snygga och förmånliga nyheter till vårt hem. Jag skulle vilja ha en ny soffa, ett nytt köksbord (ett runt köksbord!) med tillhörande stolar. Jag skulle önska en ny och stor persisk matta, en ny säng, tavlor till vardagsrumsväggen, en fin kökshylla. Allt!
Jag tänkte: Vad hindrar mig? Jag kan köpa allt det där som jag så gärna vill ha. Jag är ekonomiskt kapabel och har egentligen möjligheten att skaffa allt det där jag dreglar över på nätet.
Frestelsen var stor att köpa allt, genast!
Men så småningom lugnade min inredningsmani ner sig. Jag besinnade mig. Tänkte: kanske jag inte behöver skaffa allt nytt utan jag kan möblera om lite, spika upp en tavla som jag fick av min lillebror, byta ut mina nuvarande kuddfodral mot de jag har lagt undan i förrådet.
Det här tänkte jag igår, ovetandes om att det idag är overshoot day; alltså dagen då vi har förbrukat vår planets förnybara resurser. Nej, det kommer ingen moralpredikan och nej jag är inte alls en så grönpartist som jag låter nu, trots att jag bryr mig om vår miljö. Men hela tanken på overshoot day blir för mig lätt väldigt ångestfylld och jobbig: det känns övermäktigt att bära en hel planets konsumtion på mina axlar. Det kan jag inte.
Så jag tar ner det till den här nivån: jag behöver inte allt, genast. Vårt tidevarv är sådant att om jag ser något på instagram, må det då vara ett par sneakers eller en trendig matta, så söker jag genast upp föremålet på nätet och efter tre knapptryck är föremålet på väg till mig. Varför gör jag det här? Svaret är enkelt: för att jag kan. Och vill. Jag vill ha allt! Genast!
Men jag vill träna mig i förnöjsamhetens förmåga. Jag behöver inte allt genast. Om jag får allt genast: vari ligger då barndomens glädje att spara pengar under en längre tid, för att sedan belöna sig med det efterlängtade? Vari ligger drömmandet, jämförandet och planerandet om jag bara impulsköper det första mina ögon ser.
Jag är uppväxt i en generation som är van att få allt genast. Jag vill hellre ansluta mig till de som vill ha lagom, i sinom tid.