Äntligen har den tv-serie jag hörde om och ville se redan för många år sedan blivit tillgänglig på en av de lagliga streamingtjänsterna i Finland som vi lyckligtvis råkar prenumerera på.
Jag talar om serien The Good Doctor som handlar om en ung läkare och hans väg till att specialisera sig inom kirurgi. Låter det som vilken sjukhusdokusåpa som helst? Kanske det.
Men premissen för den här serien är att huvudkaraktären Shaun Murphy har en diagnos på autismspektrumet (i serien heter det alltså att han har autism) vilket givetvis har implikationer för honom och för omgivningen där han jobbar.
Jag såg första avsnittet idag. Det var som väntat lite så där amerikanskt we shall overcome-klyschigt som det kan bli, men det oaktat var det ett helt bra avsnitt. Ett jag-kommer-i-alla-fall-att-se-nästa-avsnitt-bra-avsnitt.
Det enda jag vet om autismspektrumet är det jag har läst (både vetenskapligt och skönlitterärt) och hört och sett på tv. Jag kan alltså på inga sätt säga mig ha en rättvis eller heltäckande uppfattning om vad det innebär att ha autism.
Men jag kan ändå känna igen mig i den alienation som Shaun med sin diagnos upplever i världen.
Det finns något djupt mänskligt i det främmandeskap han uppvisar; har vi inte alla någon gång upplevt att det vi känner, tänker, gör eller är på något sätt är grundläggande annorlunda än våra medmänniskor?
Och har vi inte på grund av samma främmandeskap känt hur avståndet mellan varandra har vuxit, skapat avstånd?
Om ni bara har möjlighet kan ni titta på ett avsnitt av The Good Doctor. Och höra av er om vad ni tyckte efteråt!
Alienerad? Ibland men ändå inte.