För något år sedan skrev jag ett inlägg om min egen by.
Denna by av vänner som på ett naturligt sätt har varit en självklar del i mina barns liv och uppfostran. Denna by som inte minst har bestått av våra vänner som har bott i samma radhus under hela vår tid på Bölebacken.
Denna helg har denna by decimerats när våra grannar flyttade, och plötsligt lever vi ett ”normalt” radhusliv där våra grannar förvisso är hemskt trevliga men inte våra vänner sen tiotals år tillbaka.
Så denna helg har vi varit känslomässigt omtumlade och försökt hitta fotfäste.
Vi har uppskattat att alltid ha någon att hänga med i gungorna på gården, att snabbt kunna kila över för att låna kaffe eller ägg och att ha trygga vuxna som hjälper till med att se till att barnen är trygga.
Vi har alltid insett att vår situation är rätt unik och att vi är privilegierade som har fått bo så nära våra goda vänner, och därför är det med mycket vemod som vi nu ser tillbaka på tiden.
Men mest, ändå, är vi tacksamma för dessa år, för alla minnen och för all vardag som vi har fått dela.
Tänk så fint vi har haft det!
Tack för denna tid, M&M (och även S&F)! 🧡
