Jag brukar säga åt Samuel att mitt liv är en enda lång to do-lista.
Det är sagt med glimten i ögat men ändå skrämmande mycket sanning.
Jag har märkt att jag tar mig an mitt liv på liknande sätt som en projektledare. En projektledare som är hemskt dålig på att delegera och tänker att jag ska göra allting själv.
Varje månad tar jag mig själv på ett projektmöte på ett mysigt café. Där sitter jag i timmar och går igenom alla mina pågående “projekt” (bland annat jultablå, bokklubb, bokinstagram, The Haralds-album, spelningar, jobb, projekt där hemma osv.) och skriver ner och uppdaterar allt som är aktuellt.
Efter det bryter jag ner projekten till veckor: varje vecka har jag särskilda fokusområden. Förra veckan hade jag som mål att rensa i alla köksskåp. Denna veckans mål var att rensa garderoben och fixa grejer till mitt instagramkonto (men barnen har varit riktigt sjuka så i verkligheten har jag varit i ett överlevnadsmode och bara tagit mig igenom dagen).
Och sen bryter jag ner det på daglig nivå. Att vara hemma med barn är krävande i sig så det är sist och slutligen inte många timmar som jag har till förfogande och därför försöker jag vara rasande effektiv när jag kan.
Precis just nu sitter på jag på mitt stamfik, på min stammis-plats, och har fått ordning på livet efter en hel vecka inomhus med sjuklingarna. Nu har jag ordning på livet igen.
