Jag har fjorton arbetsdagar kvar innan jag blir "gravidledig" (jag vet inte helt ärligt om det heter så, men med den nya FPA-reformen så kallas denna första lediga tiden innan/kring BF graviditetsledighet så i min värld är gravidledig helt rimligt).
Jag är trött, jag har en grym och ihållande foglossning, jag sover dåligt men jag tror faktiskt att jag kommer att orka jobba ända fram till 12 maj då jag inviger min första gravidlediga dag.
Redan den 24 februari skrev jag ett inlägg här på bloggen om min strategi för att orka. Ibland är det bra att manifestera saker och ting och publicera det – för det gör (medvetet eller omedvetet) att jag strävar efter att leva upp till det.
Och det har jag gjort.
Jag har verkligen lyssnat på min kropp. Jag har jobbat hemifrån och tagit en tupplur om natten har varit dålig. Jag har jobbat kortare dagar om tröttheten har tagit överhanden. Jag har skjutit upp icke-brådskande ärenden om det har blivit för tajt om tid.
Och trots det har jag skickat in min andra avhandlingsartikel – precis på deadline! Trots det har jag genomfört kursen som jag skulle hålla i vår. Trots det har jag haft ett härligt flyt på jobbet – jag har sällan varit så motiverad som jag är nu, faktiskt.
För mig är det en så viktig insikt: om att kvantitet verkligen inte är detsamma som kvalitet i mitt jobb. Att jobba mer inte betyder att jobbet blir bättre.
Jag hoppas att jag tar med mig den här insikten även när jag blir föräldraledig, och även tillämpar det i livets andra områden.
