Med min förra graviditet blev jag sjukskriven i drygt vecka 29.
Orsakerna till sjukskrivningen var många, men en stor bidragande orsak var att jag hade planerat att 1) ta mig igenom en svår kurs i kvantitativa metoder, 2) undervisa en kurs och 3) skriva och skicka in tre artiklar parallellt inom 3 månaders tid.
Allt det låter sig säkert göras…
Om man gjord av stål
och om man inte är gravid
(och inte sover, och har smärtsam foglossning, och har föräldrar som ligger i skilsmässa samtidigt).
Jag mäktade i alla fall inte med allt det samtidigt.
Jag blev sjukskriven. Det behövdes och det blev bättre.
Den här gången tänker jag att det är bättre att jag omstrukturerar mina resurser så att jag orkar jobba ända till början av maj när jag officiellt blir ledig.
Det är förstås en mängd faktorer i en graviditet som jag verkligen inte kan påverka hur mycket jag än vill (t.ex. biologiska och anatomiska förändringar), men det jag kan påverka är bland annat min egen ork.
Jag försöker tänka hållbart: kanske jobba lite kortare dagar, kanske ta en tupplur om jag jobbar hemma. För hellre jobbar jag lite mindre än vanligt under veckans alla dagar, än att köra slut på mig på tre hellånga arbetsdagar.
Hellre orkar jag jobba – om än i en lite långsammare takt än vanligt – fram till maj, än att jag kör på som förut och inte orkar längre än fram till typ påsk.
Det är svårt ibland att tillåta mig att ta det lite lugnare, sakta ner på tempot och inte tänka på allt jag borde och måste hinna/orka/producera.
Men samtidigt vet jag att det är det enda hållbara sättet att leva på just nu.
Så jag har ändrat om lite i mitt liv för att orka ända till maj. Och för att orka även efter det.
