Helgen har varit höstens, förkylningens och vilans.
Igår när jag var ut på promenad med vår M fick något (en doft? en syn? en stämning?) mig att slungas tillbaka till min barndoms septemberlördagar.
För jag minns dem så tydligt. I alla fall de från min äldre barndom, säg från 10 år uppåt.
Så här minns jag dem:
Min barndoms septemberlördagar var scrambled eggs till frukost (det var det i och för sig alltid på lördagsmorgnarna).
Det var lördagsgodis som jag åt i sängen till second breakfast.
Det var läsning eller tv-serie tittande på dagen. Ofta var det en fotbollsmatch som någon av mina syskon spelade som hela familjen var och se på.
Min barndoms lördagar var doft av kanel och socker och äpplen från det egna äppelträdet i en härlig äppelpaj som åts med vaniljglass. Det var skogspromenad i en mustig, våt skog med hunden Nelson.
Det var baseball eller fotbollsmatcher på gården med mina syskon. Och någon blev alltid sur när de förlorade (oftast var det Otto).
Det var bastu på kvällen och pappas godaste tortillapizzor.
Det var barnprogram på TV eller en lördagsfilm med familjen. Och oförskämt mycket gott att äta.
Det var halvslumrande familjemedlemmar i soffgruppen. Och de yngsta två som alltid ville sova på soffan om helgerna.
Säkert var det mycket annat också, knappast var det alltid så idylliskt som jag minns det.
Men så här minns jag det.
Så här vill jag minnas det.
Här ut på tur med härliga O som är så mån om småttingarna. ❤️