Idag inleder jag min moderskapsledighet.
Och har således idag min första mammalediga dag. Någonsin.
Det känns definitivt som en viktig milstolpe trots att omställningen från att distansjobba/vara sjukledig till att bli moderskapsledig inte för den skull har varit enorm.
Det är helt galet att den här nio månader långa resan snart når sitt slut.
Att jag inte längre behöver stöna varje gång jag sätter mig ner eller vänder mig i sängen om natten.
Att de sparkar och rörelser jag känner inuti snart kommer att finnas och synas på utsidan – helt oberoende av min kropp. Att Samuel som har stöttat på alla sätt han kan i nio månader snart kommer att kunna bära vårt barn i sin famn!
Oerhört stort och fint. Väldigt skrämmande också då det sannolikt är den största omställningen i livet.
Allt detta på samma gång.
Första dagen av moderskapsledighet inleds med strålande sol och enorm glädje.
Kom baby när du är redo. För vi är det.