Jag ser på bilder från tio år tillbaka.
Drar mig till minnes om var jag var då.
Väldigt enkelt börjar jag tänka i banor av ”jag borde ha”.
Jag borde ha varit mer självdistanserad och inte ha tagit mig själv på för stort allvar.
Jag borde ha tillåtit mig själv att vara tonåring och inte varit så ivrig med att stiga in i vuxenskorna.
Jag borde ha lekt och busat och hittat på ännu fler äventyr med mina småsyskon.
Jag borde, jag borde.
Men jag vet att ett jag borde-resonemang inte leder till annat än bitterhet och missmod.
Jag gjorde vad jag kunde med tanke på de omständigheter som rådde då, och som till stor del råder i varje tonårings liv.
Och jag försöker landa i en nådig visshet om att jag gjorde vad jag kunde, och att det får vara gott nog.
Det är gott nog.
I dessa distanstider tycker jag att mina tulpaner till och med söker närhet, söker kram. Skickar en kram till just dig just idag.