Det har ekat tomt här på min blogg på sistone.
Jag vet det.
När jag inte har varit härinne har en hel del hänt i det verkliga, riktiga liv som är mitt. Det som inte syns på andras skärmar, det som inte dokumenteras i cyberspace.
Jag har haft en väldigt intensiv decembermånad och har nätt och jämnt hunnit ta hand om mig själv, mina relationer och mitt hushåll.
Jag har jobbat mycket och intensivt med ett gemensamt projekt tillsammans med en kollega från Norge.
Jag har firat en kollegas disputation och deltagit på julfester i mindre skalor och oftast via skärm.
Jag har förlorat, begravt och sörjt en älskad farmor. Och detta, livets avslut, har stått i bjärt kontrast mot det lilla liv som bokstavligen växer inuti mig.
Högt och lågt, början och avslut har präglat min decembermånad och helt ärligt har jag inte hunnit landa i allt. Och därför har jag inte kunnat skriva av mig.
Och ungefär det har hänt i livet när tystnaden har präglat min blogg.
Det är så mycket, detta liv.
Mest är det ändå vackert. Skört och vackert.
Vårt lilla liv. I april får vi träffa dig 🖤